“Arbatel: De Magia Veterum” (Arbatel: De fornas magi) är en välkänd grimoar eller magisk handbok som först publicerades i Schweiz år 1575.
+ Be till ärkeängel Haniel för att locka kärlek
Arbatel är främst känd för sin sektion kallad “Ars Paulina,” en del av texten som fokuserar på att kalla på och befalla andar och änglar. Denna bok är en av många texter om renässansens magi och betraktas som en av de viktigaste och mest inflytelserika.
Arbatel skiljer sig från andra grimoarer från samma tid genom sin positiva ton och fokus på naturlig magi och spiritualitet, istället för ceremoniell magi och pakten med demoner som var vanlig i andra texter från samma period. Boken ger råd och instruktioner om hur man lever ett dygdigt liv och hur man använder magi till sin egen och andras fördel, med fokus på vikten av moral och religion i magisk praktik.
Arbatel är uppdelad i flera avsnitt kallade “Aphorismi” eller aforismer, var och en ger insikter om olika aspekter av det andliga livet och den magiska praktiken. Dessa aforismer inkluderar vägledning om hur man ska förhålla sig till andliga enheter, hur man uppnår visdom och kunskap, och hur man utför magiska experiment.
Det påstås att Arbatel skrevs år 1575 e.Kr. Detta stöds av textreferenser som dateras till åren 1536–1583. Det antas att den slutliga redaktören för Arbatel var den schweiziska läkaren Theodor Zwinger, och att den publicerades av den italienska tryckaren Pietro Perna. Författarens identitet förblev okänd, även om det spekuleras om att en man vid namn Jacques Gohory kan vara författaren. Liksom Zwinger och Perna var Gohory paracelsian (en grupp som trodde på och följde Paracelsus medicinska och terapeutiska teorier).
Trots det fortsätter boken att studeras och respekteras av forskare inom magins, ockultismens och esoterismens historia.
